Saturday, June 09, 2007

Satan


Satan
(lat. Sátanas), är ett hebreiskt ord med betydelsen "motståndare", "åklagare". I kristen och muslimsk tradition utgör det en benämning på djävulen eller synonymt med en personifiering av ondskan. Satan beskrivs på flera ställen i Bibeln som utmanande eller frestande. Dessa handlingar sägs visserligen ha misshagat Gud men kan också tolkas som avsedda att ge de rättfärdiga tillfälle att pröva sin gudstro, snarare än ett försök att förleda dem.

I Sverige har djävulen benämnts med många olika noaord, såsom "hin håle", "Horn-Per", "den lede frestaren" med flera.

Många av de namn och attribut som kristendomen gett symbolen för ondska har inspirerats från andra religioner genom tiderna. Ofta har det då rört sig om naturgudar som av kristendomen ansetts vara avgudar och i och med kristendomens framtåg blivit symboler för ondska. Exempel på detta är till exempel bockbenen som tros vara inspirerade från den grekiska mytologins "Pan". Ordet "Belsebub" härstammar från den hebreiska mytologin och var en utveckling av namnet på guden Baalzebul.

Själva namnet "Satan" tros även det vara betydligt äldre än kristendomen. En teori om namnets ursprung är att det i själva verket är inspirerat från den forntida egyptiska guden Set vars fulla namn på antik egyptiska löd "Seth-Han".


Den andeskapelse som är den främste motståndaren till Gud och alla dom som tror på den sanne Guden. Han fick namnet Satan på grund av att han blev en motståndare till Gud. Satan är också känd som Djävulen, eftersom han är den främste baktalaren av Gud. Satan, Djävulen är känd som den ursprunglige ormen, uppenbarligen för att han använde en orm för att bedra Eva, och av denna anledning kom "orm" att få betydelsen "bedragare". I uppenbarelseboken används en uppslukande drake som symbol för Satan, Djävulen.


Satans tillkomst enligt Jehovas Vittnen

Alla Guds verk är fullkomliga; han är inte upphovet till orättfärdigheten; han skapade således ingen ond (5 Moseboken 32:4 ; Psalm 5:4). Den som blev Satan var från början en fullkomlig andlig "son" av Gud. Jesus sa att Djävulen "inte stod fast i sanningen" och visade därmed att han en gång "var i sanningen"(Johannes 8:44). Men denne andliga "son" var, liksom alla andra andevarelser, utrustad med en fri vilja. Han missbrukade sin valfrihet, gav näring åt alltför höga tankar om sig själv i sitt hjärta, började få begär till den tillbedjan som endast tillkommer Gud och förledde så Adam och Eva att lyssna till honom istället för att lyda Gud. Genom att handla så gjorde han sig alltså till Satan, som betyder "motståndare" eller "fiende". Jakob 1:14,15

Källa: Resonera med hjälp av Skrifterna -


The Church of Satan är en nyreligiös organisation som följer satanismen, såsom den är definerad i Den Satanistiska Bibeln, skriven 1969 av Anton Szandor LaVey.

Organisationen grundades i San Francisco, år 1966Valborgsmässoafton, av Anton LaVey, som var organisationens "High Priest" (överstepräst), fram till sin död 1997.

Efter att Anton LaVeys avlidit, gick hans position som ledare vidare till hans fru, Blanche Barton. Idag är Barton fortfarande involverad i Church of Satan, men år 2001 lät hon sin position övergå till Peter H. Gilmore och Peggy Nadriama, som båda hade varit medlemmar i organisationen under en lång tid. Efter att Peter H. Gilmore och Peggy Nadriama blivit nya ledare, High Priest och High Priestess, flyttade Church of Satans huvudkontor från San Francisco till New York's "Hell's Kitchen".


Materialistisk satanism

Materialistisk satanism kallas även för LaVey-satanism då dess förgrundsfigur är Anton LaVey som definierat filosofien i Den sataniska bibeln. Varje individ kan se sig själv som gud och har fullständigt ansvar för sitt eget öde. Satan ses som en positiv symbol, metafor eller arketyp för rebellen och människans djuriska drifter. Influenser är Aleister Crowley, Niccolò Machiavelli, Friedrich Nietzsche och Ayn Rand.

Denna form av satanism följs av de flesta satanister.

Kaos-Gnostisk satanism (218)

Denna grupp ser Satan-Lucifer som bringaren av det Svarta Ljuset och uppväckaren av den Svarta Flamman/Pneuman, som enligt dem finns brinnande i de utvaldas själar. De anser Satan (Anklagaren/Motståndaren) vara den sanna bringaren av upplysningen och frihet (Lucifer). Inom denna tradition anses Demiurgen/skaparguden vara bringaren av ett falskt och förblindande ljus, som endast leder de förblindade bort från den sanna visdomen väg.

Målet med den kaosgnostiska Satanismen/Luciferianismen är spirituell transcendens och ett "laglöst blivande bortom all kausala begränsningar".

Denna tradition brukar ibland benämnas som "218-strömningen" (218 Current) och representeras främst av organisationen "Temple of the Black Light". Traditionen skiljer sig från övriga satanisttraditioner på grund av sina starka gnostiska inslag och andliga mål.

Djävulsdyrkan

Denna grupp (som idag är helt fristående från den moderna Satanismen) dyrkar medvetet onda väsen (som ofta är men inte behöver vara relaterade till kristendomen). Bör inte förväxlas med modern Satanism/LaVey-Satanism.

Litterär satanism

Positiva bilder av satansfiguren har länge funnits i litteraturen. En trend av litterär satanism kan urskiljas i renässans- och romantiklitteraturen och senare under nyromantiken och den franska dekadensen. För författarna handlade det dock mer om kritik mot kristna normer än utpräglad satanism.

I John Miltons Det förlorade paradiset från 1667 porträtteras Satan som en heroisk figur som sätter sig upp mot Guds auktoritet. Goethes Faust från 1808 skildrar en vetenskapsman som säljer sin själ till djävulen i jakten efter kunskap, makt och frihet. Andra namn i sammanhanget är Byron, Shelley, Charles Baudelaire, Paul Verlaine, Arthur Rimbaud, Maurice Rollinat och Joris Karl Huysmans.

En modern filmisk gestaltning får Satan genom Al Pacino som i Taylor Hackfords film Djävulens advokat (1997) spelar en hänsynslös stjärnadvokat i New York vid namn John Milton. Han lockar en ung kollega från södern (Keanu Reeves) att ta anställning hos honom. Milton tar upp den unge advokaten på taket av kontorets skyskrapa, och visar honom världen med orden: "– All this can be yours, if you sign the contract". Jfr Matt 4:9.

Den mest auktoritativa studien av djävulsdyrkan från biblisk tid fram till våra dagar har skrivits av Jeffrey Burton Russell i fyra volymer, "The Devil" 1977, "Satan" 1981, "Lucifer" 1984 och "Mephistopheles. The Devil in the modern world" 1986.

No comments: